Böttes Resa

Idag är det lördag eller snart söndag faktiskt men fortfarande lördag.

Jag har också fått reda på att det är inatt som vi ställer tillbaks klockan, konstigt att man gör det vid olika tillfällen. För inte så längesen ställde USA om samtidigt som Sverige (och europa?) men nu gör man alltså inte det längre. Fick också reda på att till exempel paraguay hade ställt tillbaks klockan för två veckor sen redan...Märkligt värre, men så är det iaf så från och med imorgon är det sju timmars skillnad igen mellan Sverige och USA. Eftersom att klockan ställs tillbaks inatt kan man också säga att den faktiskt bara är 22:32 nu...

Idag var det dags för sovmorgon igen, såå skönt att få sova ut när huset är tomt. Ni kanske jag tycker att jag sover alltid, och visst det gör jag ju i princip också men jag är ju ändå trött. Vaknade inte förrän halv ett idag fast att jag somnade strax innan elva igår. Nu är jag återigen mycket trött.

Imorgon blir det inte lika lång sovmorgon utan jag måste upp redan vid tio fast att jag inte ska jobba, (kommer till det sen) men jag kan ju gå upp klockan elva kan man säga:P

Familjen kom hem precis innan jag gått upp, var de varit innan det är inte lönt att fråga för det vet jag inte. Jag hann precis kasta i mig frukosten innan vi var tvugna att sticka till hockey. Jag hann inte ens borsta tänderna, vi stack till hockeyn, charlie och joey tränade medan jag tog hand om sammy. För att fördriva tiden lite lånade vi Susie bil och körde till target så att Sammy kunde få sitt pris som jag lovat honom för att han vunnit tysta leken tidigare i veckan. Jag hade typ tänkt mig att han skulle få något väldigt litet som extra godis när de andra ändå åt godis eller nåt men han inbillade sig att han skulle få en bakogun (?), Det är någon ny sorts leksak som känns lite som pokemon. De kan ju inte vara för dyra tänkte jag så visst det kan han kanske få. När vi kom till target ville han dock ha ett helt sett med dem där bakogun?. Han hittade en för 20 dollar men då fick jag förklara för honom att det inte var så imponerande att vinna en tysta leken-tävling så att min fick pris för 160kr.

Han fick till slut en enskild bakogun med tillhörande figur och kort. Det kostade 7 dollar vilket också kan ses som lite mycket men han hade ju dessutom fått alla rätt på de två stavningsprov han haft sen jag kom så det var rättvist.

Vi körde tillbaks till ishallen igen och Sammy var rätt så uttråkad, tur att träningen snart var över.

När vi kom hem, (borstade jag tänderna), igen ville Charlie och Sammy bjuda över vars en kompis vilket de gjorde, vi lekte lita bollstå och någon annan tafatt utomhus. Sen var det dags att börja med maten och ungefär samtidigt lämnade Susie huset för ett party. Den ena gästen försvann medan den andra stannade kvar till efter middagen då hans pappa kom och hämtade honom. Efter att barnen ätit och tittat lite på tv medan jag fortsatte med tvätten som jag började med innan maten så fick de lov att plocka fram sitt godis också såg vi en film. Vi såg faktiskt Ninja Turtles 3, denna film tror jag inte att vi såg på filmkunskapen i skolan, kommer ihåg att vi såg någon Ninja Turtles film men inte så avancerat som trean. Jag plockade på mig lite godis själv också faktiskt :p

Innan filmen var slut fick jag också avsluta mitt tvättande för dagen samt bädda sängarna så att jag kunde skicka barnen via badrummen rätt ner i dem nybäddade sängarna. De skötte sig rätt bra och bråkade inte när de skulle lägga sig, de var inte ens uppe och sprang efter att de lagt sig som de alltid är annars.

Jag försvann som vanligt ner och tänkte börja blogga, skulle bara kolla min mejl först. Där hittade jag ett mejl från Silvana, en annan au pair. Precis samtidigt som jag läste att de skulle ut en liten runda ikväll så ringde telefonen och Silvana bjöd med mig. Jag tackade ju ja och fick ställa in bloggandet och spela in mr.deeds som jag tänkt se samtidigt som jag bloggade.

De kom och hämtade mig och vi körde till en restaurang ganska nära. Eftersom att jag redan ätit ett par gånger idag samt att jag åt lite godis så var jag ju inte hungrig men en förrätt skulle jag nog orka med. Inte ens det klarade jag, jag åt bara hälften av mina lökringar innan magen sa stopp. Tur att de var på halva priset då. På tv-apparaterna visades "college football". Jävlar vad college-sporterna är stora, de spelade på en fullsatt superstor arena, tidigare idag såg jag lite på en "college-hockey" match, där spelade de på en fullsatt NHL-arena. De är tydligen populärt med college-sport här. Får väl prova lite college-soccer hänåt våren.
För att beskriva den senare delen av kvällen, det vill säga restaurangbesöket så var väl underhållningen (sällskapet) kul men inte roligt, de var underhållande men inte trevligt. Någon som förstår vad jag menar? Det var helt enkelt inte tillräckligt. Det är så jag misstänker att umgänget kommer vara här. Återigen ska jag återge ett citat från en annan au pair. "Man måste helt enkelt gilla umgänget, man har inget val om man inte vill bli helt isolerad" Tyvärr känns det precis så även i mitt fall. Detta var tredje grejen jag gjorde här med "vänner" sen jag kom hit. Förutom idag har jag även sett en film med denna Silvana och hennes vän Katja, som också var med idag. Dessutom har jag varit på bio med två andra au pairer. Det kändes lite bättre med den ena av dem två som var med på bion men vad hjälper det när han flyttar till NY imorgon. Alla gånger har det jag kännt ungefär som idag sällskapsmässigt, helt enkelt kul men inte tillräckligt.

Imorgon måste jag som sagt gå upp vid tio, så att jag hinner duscha etc. Sen ska nämligen Susie bjuda med mig på en minnesota vikings match, amerikansk fotboll. Det ska ju faktiskt bli väldigt intressant att se, det var ju något av det jag tänkt gå på oavsett om jag blev bjuden eller ej.
Hon hade ju fyra biljetter som hon tänkte ge till mig men eftersom att jag inte har fyra vänner här så gav hon en till mig, tog en själv, bjöd med en vän till sig själv och bjöd med deras gamla au pair Anutosh för min skull. Jag har ju i och för sig redan träffat Anutosh någon gång men ska bli kul att träffa han imorgon igen. Han kanske kan motbevisa men tes om att ingenting är tillräckligt här. Ser fram emot det så jag får väl ta och packa ihop för kvällen så att jag kan få min skönhetssömn inatt.

Dagens punkter samt lite roliga händelser

Imorse när Joey blev klar för hockeyn och hade fått på sig sin suspensoar så sa han till sin äldre bror Charlie "Kick me in the nuts Charlie"

Därefter började de prata lite och Charlie sa "what´s that thing for?" Joey svarade "to protect my penis". Charlie fortsatte sen med något i stil med "oh really?" "You look like a monster"..."It looks like you have a big wiener, like daddy"

Alla tre barnen är väldigt mycket inne i den här kiss och bajs-åldern. De är också väldigt intresserade av sina "wieners" och tar sig där typ dygnet runt..:P För någon dag sen efter att vi ätit och jag stod och diskade hörde jag Joey utropa, "Ooh, Sammy tickled my wiener"

Joey har stått för en del roliga kommentarer den senare tiden. En kväll när de sprang rundor i sina pyjamaser innan läggdags så sprang Joey ut i köket i sin pyjamas och ett par solglasögön, därefter sade han, "hello baby, you look sexy"..."Hello sexy baby"

De ovanstående kommentarerna, dialogerna fick mig att skratta en del faktiskt.

Min far kommenterade om mitt halloween inlägg att där kanske dök upp någon snygg amerikan...När jag var stod där nere i mitt badrum och borstade tänderna i bara jeans och ingen tröja på mig så ringde det på dörren. Någon ny liten unge tänkte jag, spottade snabbt ut "tandkrämen" och hämtade en tröja på mitt rum som jag tog på mig i farten på väg upp där uppe. Precis när jag kom upp för trappen fick jag på mig tröjan och såg tre tjejer som var cirkus 15-16 år, svårt att säga, som fnittrade en hel del. Man ser nämligen in genom glasdörren till trappan, och jag hade ju inte riktigt fått på mig tröjan när de fick syn på mig. Tyvärr var det inga "donnor" som min far skrev...

Inne på det där ämnet med tjejer så tänkte jag också på det tidigare att jag tror inte att jag har sett någon vidare snygg amerikan ännu? Är det bara i Sverige vi/ni (tolka hur ni vill) ser bra ut eller? HAHAHA

Här brukar vara rätt kallt i huset, men igår kväll i "mitt storarum" var det tillräckligt varmt för att jag skulle kunna ta av mig tjocktröjan när jag såg på tv. Tyväär var det ironiskt nog kallare än vanligt i mitt sovrum. Ibland kan det i och för sig vara rätt skönt att krypa ner i sängenn och kura ihop sig i kylan. Au pair skolan i New York var i och för sig hemsk. Där var fan iskallt, jag låg i superfosterställning hela nätterna och frös a-s--t av mig. Inte tog jag på mig någonting att sova i heller. Nej det är inte riktigt min stil även om jag funderar på att köpa en pyjamas nu. Till slut fick vi iaf fler filtar och det blev åtminstone lite bättre. Det värsta var ändå att man frös som bara den när man vakna, sen blev det lite bättre, men sen gick man ut för att gå till frukosten, då blev det kallt igen. Därefter kom man in i frukost-salen, där var det typ kallare än ute så då blev det för jävligt igen. Varenda morgon fick jag skäll av Hanna för att jag inte tog mer på mig, hon klarade inte att se mig frysa varje dag, hahaha. Tja hon hade nog rätt, jag borde nog haft mer på mig faktiskt :P

Av någon anledning började jag tänka på att jag inte gråter längre när Silvana och Katja skjutsade mig hem ikväll. Förr i tiden kunde jag gråta rätt lätt, inte när jag slog mig men annars över andra saker. Jag grät till exempel floder när vi slutade 9:an. När vi tog studenten grät jag knappt alls, jag vill inte ens kalla det att jag grät. Där emellan kan jag inte komma på någon gång jag gråtit förutom två gånger i år på grund av familjehändelser faktiskt...Annars ingenting...Jo just det när jag lämnade familjen på kastrup inför denna resan. Men då grät jag mycket mindre än jag trott.
Jag undrar nu om jag blivit mindre känslig, om jag bryr mig mindre eller om det bara är en del av min uppväxt? Hmm, lite konstigt är det iaf, kanske ännu konstigare att jag funderar på det. Kan faktiskt också erkänna att jag i ren hopplöshet nästan har gråtit här i min tid i staterna. Inte för att jag längat hem eller något annat utan bara för att allting kändes rent hopplöst.

Jag har kommit på ett sätt att försöka spara lite pengar. Jag kan säga till banken att jag måste spara ett visst belopp i veckan och skriva på ett papper om att jag inte kan ta ut mer än ett visst belopp i veckan. Jag kan alltså låsa en viss summa pengar under en viss tid. Det vore ju rätt bra för ekonomin, framför allt när jag besöker mall of america.

Nej nu måste jag sluta. Nu skriker sängen efter mig, måste dessutom "slå en sjua"

Som vanligt hör jag väl av mig imorgon igen, ha det bra till dess

"When will I get out of this hole"