Maybe cause it´s not perfect?
Okej okej, detta skulle ju inte hända men tjaa jag kommer fortfarande i säng före elva.
Jag har undrat lite över hur jag egentligen trivs. Ibland känner jag att jag inte trivs och ibland känner att det ändå fungerar.
Jag har ångest ganska ofta över att jag valde denna familjen faktiskt. Jag hade för bråttom, platsen är inte heller riktigt rätt och familjen är inte heller helt hundra även om det fungerar rätt bra. Det kan ju vara att jag känner så här på grund av att de första veckorna varit jobbiga. Livet som au pair kan vara perfekt och underbart, det kan vara det för alla om man bara tar sig tid att verkligen hitta rätt familj och plats, det är de jag ångrar att jag inte gjorde. Det jag ska tänka på är dock att det kunde varit värre också och att man även kan hamna i riktiga skitfamiljer. Jag kan ändå inte hjälpa att känna att det kunde varit såå mycket bättre.
Magkänslan kanske befinner sig där cause it´s not perfect? Å andra sidan kan man inte heller förvänta sig det perfekta men jag vet ju att möjligheterna finns här.
Iaf till lite annat som jag också borde blogga om...
Jag haaaatar att köra bil till ökända ställen i mörkret. Fortfarande inte helt van vid trafiken eller kanske i trafiken här borta. Framför allt inte om man aldrig varit på stället först. Idag skulle jag till sam´s club som ni vet, det var mörkt och andra bilar måste undrat om jag var helt crazy. Jag såg sam´s club men inte infarten till det, jag hittade dock något som såg ut som en väg till parkeringen, problemet är att där stod do not enter. Eftersom att jag sett denna skylt tidigare på vägar till parkeringar på liknande ställen så tänkte jag att jag kunde skita i det lite grann. Jag körde en liten bit innan jag fick möte, hann också se att vägen svängde bort från sam´s club och lutade ner. Den lutade ner mot motorvägen, motorvägen som gick i motsatt riktning åt det håll jag körde. Jag märkte ju snabbt vad jag gjorde så jag fick backa upp på den andra vägen igen men herregud, jag kan väl känna nu efter att det var ju lite korkat att trotsa skyltarna :P
Mörkt, man har inte helljus här på samma sätt som hemma och jag var lost, sen började bli irriterad, då kan sånt hända.:P
Kom till slut till Sam´s club iaf och väl inne märkte jag att dem hade allt. Det var som ett gigantiskt lager där dem sålde i princip allt. Tog lång tid att ta sig igenom, dels för att vissa saker var intressanta (t.ex. en ipod touch för 217 dollar) och dels för att det var svårt att hitta vissa saker. Jag hittade till slut det jag skulle iaf och funderade på att hitta något extra till mig, men eftersom att jag redan köpt tre påsar cheetos (typ ostbågar fast, smala och krispiga, vi har dem hemma också fast med annat namn), två burkar pringles, ben & jerry (massa smaker som inte finns i sverige finns här) och popcorn kände jag att det var stopp för mitt frosseri. Jag köpte också nutella, på familjeräkningen. Jag hade ju klurat ut en ny frukost, mackor med jordnötssmör och nutella istället för jordnötssmör och jordgubbssylt.
Jag trodde att Susie skulle vara hemma när jag kom hem, men tydligen var dem inte hemma ännu, så jag fick vänta på dem och hjälpa henne att få barnen i säng. Det låter inte så dramatiskt kanske men där kan utspela sig sina scener där med. Joey och Charlie delar rum och badrum så de brukar bli väldigt fåniga på morgonen och kvällen när det är dags att ta på sig kläder/pyjamas.
Idag hade Charlie bajs på två fingertoppar, (ni får själv klura ut hur) och han tyckte sen att Joey skulle lukta på dem fingrarna. Till slut fick jag honom att tvätta händerna, dock inte tillräckligt så när jag bad honom göra det igen vägrade han och började gråta. Skönt var iaf att Susie kom och tog över då och min dag var över.
Innan denna äckliga scen hade utspelat sig hade Joey varit och bajsat (inte på min toalett denna gång), han sprang sen ut utan att tvätta händerna och jag fick som alltid efter att de varit på toa säga åt dem att tvätta händerna. Han vände tillbaks mot toan och jag gick därifrån. Eftersom att jag inte hörde något vatten gick jag tillbaks, jag såg då Joey stå uppe på vasken och undrade varför han gjorde det, han svarade då "I´m just checking så my butt looks good", jag insåg då att han kollade i spegeln om han torkat sig ordentligt. Det var ju i och för sig bra av honom om än lite märkligt.
Just det, kikade lite på hur livet går för en annan svensk au pair som var på skolan samtidigt som mig.
Hon bor i ett megahus i kalifornien, hon fick nyligen en egen ny bil, en ford explorer som kostar runt 30000 dollar. Sin nya bil kör hon då rundor i när hon inte kör familjens porsche eller badar i poolen. Där är den trevliga familjen jag skulle haft...Kanske är det när man läser om sådant som man själv känner att man är på helt fel plats.
Jag har också av någon anledning funderat över vilken familj jag helst hade varit au pair åt här i USA. Familjen Beckham är ju starka kandidater, likaså familjen Martin men jag tror ändå att jag hade valt familjen Obama. Haha tänk vilken dröm att vara au pair där. Ingen städning, ingen matlagning utan bara passa barn. Inte hade man varit avundsjuk på att andra kör ford explorer heller:P Sitt eget lilla rum i vita huset, troligen butlers och stylister och hela köret för min del också. Värdpappan skulle vara världens mäktigaste man.
Ah jaa slut på roliga berättelser, god natt
Jag har undrat lite över hur jag egentligen trivs. Ibland känner jag att jag inte trivs och ibland känner att det ändå fungerar.
Jag har ångest ganska ofta över att jag valde denna familjen faktiskt. Jag hade för bråttom, platsen är inte heller riktigt rätt och familjen är inte heller helt hundra även om det fungerar rätt bra. Det kan ju vara att jag känner så här på grund av att de första veckorna varit jobbiga. Livet som au pair kan vara perfekt och underbart, det kan vara det för alla om man bara tar sig tid att verkligen hitta rätt familj och plats, det är de jag ångrar att jag inte gjorde. Det jag ska tänka på är dock att det kunde varit värre också och att man även kan hamna i riktiga skitfamiljer. Jag kan ändå inte hjälpa att känna att det kunde varit såå mycket bättre.
Magkänslan kanske befinner sig där cause it´s not perfect? Å andra sidan kan man inte heller förvänta sig det perfekta men jag vet ju att möjligheterna finns här.
Iaf till lite annat som jag också borde blogga om...
Jag haaaatar att köra bil till ökända ställen i mörkret. Fortfarande inte helt van vid trafiken eller kanske i trafiken här borta. Framför allt inte om man aldrig varit på stället först. Idag skulle jag till sam´s club som ni vet, det var mörkt och andra bilar måste undrat om jag var helt crazy. Jag såg sam´s club men inte infarten till det, jag hittade dock något som såg ut som en väg till parkeringen, problemet är att där stod do not enter. Eftersom att jag sett denna skylt tidigare på vägar till parkeringar på liknande ställen så tänkte jag att jag kunde skita i det lite grann. Jag körde en liten bit innan jag fick möte, hann också se att vägen svängde bort från sam´s club och lutade ner. Den lutade ner mot motorvägen, motorvägen som gick i motsatt riktning åt det håll jag körde. Jag märkte ju snabbt vad jag gjorde så jag fick backa upp på den andra vägen igen men herregud, jag kan väl känna nu efter att det var ju lite korkat att trotsa skyltarna :P
Mörkt, man har inte helljus här på samma sätt som hemma och jag var lost, sen började bli irriterad, då kan sånt hända.:P
Kom till slut till Sam´s club iaf och väl inne märkte jag att dem hade allt. Det var som ett gigantiskt lager där dem sålde i princip allt. Tog lång tid att ta sig igenom, dels för att vissa saker var intressanta (t.ex. en ipod touch för 217 dollar) och dels för att det var svårt att hitta vissa saker. Jag hittade till slut det jag skulle iaf och funderade på att hitta något extra till mig, men eftersom att jag redan köpt tre påsar cheetos (typ ostbågar fast, smala och krispiga, vi har dem hemma också fast med annat namn), två burkar pringles, ben & jerry (massa smaker som inte finns i sverige finns här) och popcorn kände jag att det var stopp för mitt frosseri. Jag köpte också nutella, på familjeräkningen. Jag hade ju klurat ut en ny frukost, mackor med jordnötssmör och nutella istället för jordnötssmör och jordgubbssylt.
Jag trodde att Susie skulle vara hemma när jag kom hem, men tydligen var dem inte hemma ännu, så jag fick vänta på dem och hjälpa henne att få barnen i säng. Det låter inte så dramatiskt kanske men där kan utspela sig sina scener där med. Joey och Charlie delar rum och badrum så de brukar bli väldigt fåniga på morgonen och kvällen när det är dags att ta på sig kläder/pyjamas.
Idag hade Charlie bajs på två fingertoppar, (ni får själv klura ut hur) och han tyckte sen att Joey skulle lukta på dem fingrarna. Till slut fick jag honom att tvätta händerna, dock inte tillräckligt så när jag bad honom göra det igen vägrade han och började gråta. Skönt var iaf att Susie kom och tog över då och min dag var över.
Innan denna äckliga scen hade utspelat sig hade Joey varit och bajsat (inte på min toalett denna gång), han sprang sen ut utan att tvätta händerna och jag fick som alltid efter att de varit på toa säga åt dem att tvätta händerna. Han vände tillbaks mot toan och jag gick därifrån. Eftersom att jag inte hörde något vatten gick jag tillbaks, jag såg då Joey stå uppe på vasken och undrade varför han gjorde det, han svarade då "I´m just checking så my butt looks good", jag insåg då att han kollade i spegeln om han torkat sig ordentligt. Det var ju i och för sig bra av honom om än lite märkligt.
Just det, kikade lite på hur livet går för en annan svensk au pair som var på skolan samtidigt som mig.
Hon bor i ett megahus i kalifornien, hon fick nyligen en egen ny bil, en ford explorer som kostar runt 30000 dollar. Sin nya bil kör hon då rundor i när hon inte kör familjens porsche eller badar i poolen. Där är den trevliga familjen jag skulle haft...Kanske är det när man läser om sådant som man själv känner att man är på helt fel plats.
Jag har också av någon anledning funderat över vilken familj jag helst hade varit au pair åt här i USA. Familjen Beckham är ju starka kandidater, likaså familjen Martin men jag tror ändå att jag hade valt familjen Obama. Haha tänk vilken dröm att vara au pair där. Ingen städning, ingen matlagning utan bara passa barn. Inte hade man varit avundsjuk på att andra kör ford explorer heller:P Sitt eget lilla rum i vita huset, troligen butlers och stylister och hela köret för min del också. Värdpappan skulle vara världens mäktigaste man.
Ah jaa slut på roliga berättelser, god natt
Kommentarer
Postat av: Lina
du hade fått ha tusen livvakter om du skulle vara au pair till familjen obama! och du hade aldrig kunnat göra ngt spontant, aldrig ta med flickorna ut i parken etc. :P
Postat av: Pappa
Perfekt blir det kanske aldrig, men man måste naturligtvis fundera på om man kan få det bättre.
Det är ju lite en frågan om ifall att det blir bättre o bättre eller sämre o sämre.
Magkänslan är ett viktigt instrument.
Vi hörs på Söndag.
Trackback