Böttes Resa

Det blev inte så mycket sömn under fredagen heller, vilket gjorde det jobbigt att gå upp 06:30 för att jobba på lördagen. Två sömnlösa nätter och tidigt jobb går inte hand i hand så att säga.
Lördagsmorgonen innehöll hockey för barnen iaf, satt nästan och somnade på de stela bänkarna i åskådarrummet.
Efter hockeyn körde vi och hämtade upp lite ballonger till Charlies födelsedagsparty innan vi körde hem och jag åt frukost medan barnen lekte utomhus i det tunna snötäcket som lagt sig under natten. Jag hann också tvätta och städa lite innan barnen kom in och det var dags för lunch. Just det, jag glömde nästan att berätta om Joey. Jag hörde att han grät, han låg inne på badrumsgolvet och grät eftersom att han precis fått en time-out. Det blev lite fel...Jag skriver om...Han fick en time-out (den får man i badrummet och joey gråter alltid genom hela), sen slutade han gråta och time-outen var över , det tog kanske 2-3 minuter innan han började igen. Då låg han kvar i badrummet och grät, jag lyfte upp honom och tog in honom i hans rum och försökte ta reda på varför han grät. Han svarade inte och efter ett tag kom Susie och sa att jag bara kunde lämna honom till han slutade gråta... Vi lade honom i hans säng och sedan grät han KONSTANT, jag lovar att det verkligen var konstant i över en timme och vi hade ingen aning om varför han grät.

Han kom iaf ut när det var lunch och åt den, sedan skulle barnen ha "tyst tid" och titta på tv på sammys rum. Under tiden körde Susie och fixade lite till partyt. När hon kom hem så skulle barnen sova middag och jag och Susie hade möte med Jean-ann.
Vi satt en dag, 9 Januari. Om inget oförutsett händer så kommer jag alltså stanna här till dess. Det betyder också att jag har till dess på mig att hitta en ny familj vilket Jean-ann kunde garantera att jag skulle göra. Det blev alltså bra för både mig och Susie, hon får längre tid på sig att hitta en au pair och jag får längre tid på mig att hitta en familj. Susie sa också att om hon inte hittat någon till dess kunde jag få bo kvar och jobba kvar även om hon hade sin nya au pair här vilket är jättesnällt för då får jag ännu mer tid på mig att hitta en familj och detta innebär att jag inte kommer behöva åka hem. Å andra sidan fick jag också säga att om hon inte hittat någon au pair och min nya familj inte behövde mig omedelbart kunde jag stanna någon vecka till så att hon kunde hitta en au pair.

När barnen sen vaknade, de somnade i och för sig aldrig men ändå, då var det iaf dags att bege sig till partyt. Jag trodde det skulle vara massa lek så jag var också med ute på taekwando-mattorna. Då var det värsta uppvärmningen med sit-ups, sparkträning och armhävningar. Fan värsta träningspasset på ett barnkalas. När det var över var det iaf dags för lek och det var ju det roliga. Just det vi fick också göra en hinderbana. Efter lite lek åt vi tårta och Charlie öppnade presenter innan vi lekte lite till..När kalaset var över försökte också taekwando-ledarna få mig att börja med taekwando, hur konstigt detta än låter så lockade det lite faktiskt.

När vi kom hem igen var min arbetsdag över och jag provade ringa några stycken, när de inte svarade så satte jag mig vid datorn. Tänkte uppehålla mig där ett tag innan jag provade ringa igen, ville nämligen gå på bio, och om jag inte fick tag i någon då så skulle jag köra till YMCA. Strax innan sju stängde jag datorn, tänkte att jag kunde vänta lite till innan jag provade ringa igen. Så jag satt kvar i soffan, tog fem minuter innan jag sittandes somnade. Jag bara satt rätt upp och ner och somnade, vaknade en timme senare och var övertrött såå jag gick och lade mig direkt i sängen, tog bara av mig kläderna och somnade på studs. Vaknade imorse´vid sjutiden av att barnen försökte skrämma mig med en fjärrstyrd spindel. Eftersom att jag såg barnen samt spindeln lös så blev jag inte jätterädd. Fortsatte sen att sova tre timmar till med barnen lekandes utanför rummet vilket resulterade i till och från-sömn.

Nu ska jag äta frukost innan jag ska träna på Y och sedan köra till Mall of America.