Böttes Resa

Well I'm here.


Kom precis till universitetet dar vi ska bo dem narmaste dagarna, S.t Johns university. Har varit en extremt lang dag idag. Men jag maste anda saga att det var ett genidrag att inte ga och lagga sig igar. Det gjorde att jag kunde sova ratt mycket pa en annars valdigt dryg flygresa. Dem visade typ bara naturprogram hela tiden :O. Flygningarna har iaf gatt bra, lite forseningar fran kastrup men ingen storre fara. Sov som sagt ratt mycket pa min andra flygning sa det var ocksa ratt skont. Hoppade sen av flyget och lustigt nog ar ett stort ikea-varuhus nastan det forsta jag ser. Darefter var det dags for det typiskt amerikanska. Sakerhet!!! Milslanga koer ledde fram till stand dar personal fragade ut en, tog fingeravtryck och ville se mina papper. Hon som fragade mig sitter nog fortfarande och undrar vad en opare ar forresten, det var namligen sa hon stavade mitt yrke. Resten flot pa bra, vaskorna kom direkt. Ingen fara att hitta en bagagevagn som verkligen behovdes till min latt overviktiga packning, betoning pa latt. Efter en ny sakerhetskontroll hittade jag sen ovriga au pairer som ocksa anlant nyligen och skulle till ST Johns University. Gruppen bestod av sex personer plus mig. What a surprise att jag var ensam kille samt ensam svensk. What another surprise att jag hade overlagset mest packning. Inte trodde jag att bussresan till skolan skulle ta dryga2.5-3h men tji fick jag. Aterigen skont att jag inte sovit nagot inatt. Under bussresan fick jag ocksa min forsta syn over manhattan. Maktigt.

Nu sitter jag da har.

Morgonen idag var extremt jobbigt, troligen en av dem jobbigare jag nagonsin upplevt eller kommer uppleva. Men efter att det slutliga avskedet var gjort lugnade allt sig igen. Mycket att tanka med att hitta gater, sakerhetskontroller etc gjorde att jag fick annat att tanka pa.

Ett extra litet plus till min beloved father idag. Nar alla andra brot ihop holl han mig och mitt mod uppe, han hade koll pa mig och tog hand om mig. Jag sager absolut inte att man inte far lov att bryta ihop, utan snarare tvartom, det kan vara skont. Men jag hade nog inte klarat att bryta ihop totalt idag och han sag till att jag inte heller gjorde det.

Ett litet minus till mig for att jag inte har orkat klabba med vissa bokstaver vilket gor det lite jobbigare for er att lasa texten.
Ett annat litet minus ar att ni troligen inte kommer fa nagra bilder fran NYC forran nasta vecka.

Tittar pa min egen klocka, 01:55 visar den, Kanns verkligen som att den ar det ocksa aven om datorns klocka visar 19:55. Tror darfor att jag ska dra mig till kojs. Skont att vara enda killen i rummet an sa lange, faktiskt enda killen pa hela omradet. Men men, kommer val vakna upp med massa svettiga tyskar eller nat imorgon bara for det.

"The hardest part was letting go..."