Böttes Resa

Det vet jag inte vad det skulle vara men men..."We´re leaving home for good". Så sjunger dem också i låten, skulle ju vara skrämmande om jag tvingades åka hem nu snart. Förhoppningsvis händer inte det, inget som pekar på det iaf.

Igår kunde jag inte blogga, hmm. De här systemunderhållen som ibland sker nattetid, svensktid krockar med min blogg tid här borta i amerikat.
Det var iaf en bra dag igår, aktiv och rolig.

Barnen slutade ju tidigt igen och först tog vi det lite lugnt och sen gjorde barnen de mesta av sina läxor, sen spelade dem lite golf i trädgården medan jag tog det lugnt. När dem kom in igen tittade vi lite på Champions League sen gick vi alla ut och spelade lite basket, sen lite fotboll sen lite mer basket. Det var alltså en aktiv dag. Tyvärr förlorade Sverige mot Australien i fotboll med 10-9, behöver inte göra någon djupare analys där men tyvärr höll min kondition inte ens för spel på denna nivån. Dags att ta tag i det?
Sverige fick iaf revansch i basketmatchen då jag vann med 4-0 i matcher, eller kanske vi räknade som 3-0 då vi nog bröt fjärde matchen när Patrick blev skadad. Det händer rätt ofta att han blir skadad, enligt egen utsago vred han igår ankeln och sträckte en armmuskel. Förra veckan blev han nästan blind och började då halta för det gör man tydligen när man blir blind. Dessutom var han nära att bryta nacken förra veckan, också enligt egen utsago. Precis som jag kan tänka mig att många andra barn också har, kanske även jag, så har Patrick också förklaringar till allting, rätt roliga att lyssna på faktiskt.. Som igår till exempel, när vi spelade basket så lyckades inte Patrick med sina skott, på grund av att bollen var för liten. När vi bytade till en stor boll så lyckades han inte då heller, på grund av att han inte tränat med den stora bollen på länge.

Dem är bra ungar iaf, givetvis inte perfekta men vi har ofta rätt roligt och är mycket aktiva. Framför allt när vädret är bra.
Dock tänkte jag att skulle berätta lite om sämre sidor. Jacks favortitmening är "just wait" vilket kan vara lite irriterande ibland. Du kan kalla på honom ungefär fem gånger utan att han svarar sen svarar han "just wait" eller "just wait I´m just gonna........" Sen får du kalla på honom fem gånger till för att han ska göra det du ber honom. Bägge barnen kan ta tid på sig att göra enkla saker och ibland svarar dem inte ens och när du då fortsätter kalla så blir dem irriterade. Imorse bad jag Patrick sex gånger att låta Ace gå ut, sjätte gången svarade han "Trust me, he doesn´t want to go out", tre sekunder senare släppte jag ut honom och han var så glad över få komma ut. Ja att dem kan vara riktigt dryga och ibland inte ens svara är lite irriterande men jag tror inte att dem är ensamma om detta i världen.

Nu ska jag ge er några bilder också som jag lovade i förrgår.
Igår kom jag förresten på att det är 20 veckor och någon dag tills mina föräldrar kommer. När jag kommer hem till min värdfamilj igen efter semestern med min riktiga familj är det exakt åtta veckor tills min sista dag i familjen, därefter kan jag resa i en månad eller komma hem direkt. Det är ju egentligen ingen tid alls. Speciellt inte om tiden går så fort som den har gjort sen jag bytade familj.