Böttes Resa

God kväll...

Efter en trevlig helg och en trött måndag är jag nu reda att blogga igen, så här kommer min berättelse om lördagen. Berättar enbart om lördagen idag för att bespara er lidandet att läsa igenom ett jättelångt inlägg.

I lördags morse var jag uppe ganska tidigt för att hinna in till New York i lagom tid. Halv elva mötte jag Alex och Simone på grand central och efter en snabb tur till deras hotell där jag fick slänga av lite saker och byta om till shorts då vädret var strålande så blev det dags för frukost...Efter det promenerade vi en runda i NY, tog en glass på Cold Stone, överraskande nog så stod jag över glassen.

Vi promenerade lite krings hudson river och andra trevliga ställen i NY innan vi begav oss tillbaks mot hotellet igen och efter att jag hämtat mina grejer igen så fick jag sen jogga typ 15 kvarter för att hinna med mitt tåg till New Haven. Det var ju väldigt trevligt att få jogga en liten lagom sträcka på 15 minuter, framför allt med en nätt liten packning och 25 grader varmt. När jag sedan springer på Park Avenue, som vid tillfället var nästan helt tom så får jag syn på två personer...Tittar lite och tänker efter ett tag, men gud är inte det likt någon jag känner...Jo minsann då dök Pierre och Axel upp, två andra Landskroniter alltså. En snabb morsning och ett litet konfunderat och anfått ansiktsutryck hann jag med iaf...Märkligt det är att bara helt så där oväntat springa på någon man känner igen i en stad med åtta miljoner invånare.

Vad som var ännu trevligare än att få springa i NY måste ha varit att komma på tåget. Jo då hoppar jag in i en helt mörk vagn, hittar ett säte och sätter mig ner. Då känner jag att där är helt fruktansvärt varmt inne. Jo minsann, då fungerar air condition eller lampor i just den vagnen jag har valt...Fanns knappt några platser kvar så jag satt snällt kvar och svettades ihjäl. Var nog nära på att smälta bort. Tänk er att springa en ganska bra bit sen komma in en tågvagn med riktigt pressande värme, garanterat 30 grader och helt vindstilla liksom. Fy fan alltså. Klibba fast i stolen för guds skull... Jag kom ju med tåget i alla fall så jag ska väl inte klaga för mycket. Men lite får jag ändå klaga för inte hann jag köpa någon mat eller dricka heller. Så i två timmar fick jag sitta och stekas och vara hungrig och törstig (den sista halvtimmen kom air conditionen igång så jag stektes bara i 1.5h.)

Kom slutligen fram till New Haven och efter att ha köpt min biljett så snabbade jag mig in och köpte en baguette, två kakor och en cola på subway som jag tog med mig till tåget. FY FÖR VAD GOTT, måste ha varit den godaste subway-baguetten jag någonsin ätit...Underbart. Tyvärr blev tåget lite försenat så när jag väl nått hartford och mött Linnea och Emilia så började den stressiga jakten på parkeringsplats. Lite oroliga att vi skulle missa början av konserten var vi dock.

När vi parkerat bilen och promenerat till arenan insåg vi dock att det var lugnt och jag kunde i lugn och ro titta på t-shirts. Tyvärr fanns inte den jag ville ha i min storlek men för att ändå visa mitt stöd till Coldplay så köpte jag några armband. Det var några armband handgjorda av afrikanska kvinnor och genom att köpa armbanden så visade man sitt stöd i kampen mot fattigdomen där nere och en del av kostnaden för armbanden gick också till att ge barn mat där borta...Såg senare att även Chris Martin och hade sådana armband på sig...

Vi stötte också lite oplanerat på två andra svenska au pairer som var vänner till mitt sällskap så vi bestämde oss för att slå oss ner tillsammans med dessa två (Sara och Malin om jag inte har helt fel för mig) och njuta av konserten där. Efter att jag insett att inledningen skulle bli densamma på denna konserten som på de övriga jag sett i slutet av förra året så blev jag mer och mer exalterad när jag såg att det närmade sig start och efter och delat med mig av alla härliga minnen så frågade mitt sällskap sen om Coldplay var mitt favoritband och när jag svarade "ja" så svarade de "no shit!"

Denna konserten var ju lite av en milstolpe i min konsertkarriär då det var den femte live-spelningen jag sett med Coldplay...Fjärde gången sedan 17 september förra året...Starkt jobbat tycker jag. Detta var också en liten annorlunda konsert trots att den inledde exakt likadant. En stor skillnad var ju att den var utomhus och de framförde också den annorlunda. Vi hade platser på gräsmattan som liksom var bakom sittplats och långt ifrån scenen men det var ändå underbart. Bandet var på bra humör och bjöd på mycket oväntat och en del humor. Precis som förra gången så saknade jag ändå swallowed in the sea och trouble. I slutet av spelningen hände också det som jag haft lite på känn...Då lämnade bandet scenen och begav sig uppåt, upp mot gräsmattan där vi stod. Det tog inte lång tid förrän jag fattade vad dem skulle göra (hände även på de andra konserterna) så jag började springa så fort jag bara kunde bort mot bandet. Fick hoppa över filtar, ben och springa i zick-zack för att inte springa ner någon. Det var det definitivt värt för till slut hamnade jag sjukt nära den lilla scenen där bandet stod och jag var återigen väldigt nära mina idoler och återigen tyckte jag att vi fick ögonkontakt. Alltså gud var magiskt det är att stå så nära scenen när dem spelar. Var jag i extas tidigare så var det inget mot det ögonblicket när jag stod fem meter från bandet.  Den extasen följde med mig ända tills jag somnade fem timmar senare.
Efter att ha fått höra lite nya låtar, fått se en helt annorlunda konsert och haft en magisk kväll så måste jag säga att det nog var den bästa spelningen jag sett med Coldplay. Dem var bara så otroligt bra i lördags och att det var utomhus och annorlunda gjorde det bara ännu bättre och mysigare. Hade det inte varit för våra superplatser i st paul så hade denna konserten legat etta på listan över bästa konserter nu

När vi kom till konserten och såg en massa udda människor så kändes det som att vi hamnat i någon liten håla med en massa "smällkåta", uppklädda och fulla bönder som rökte på under konserten...

Tog oss ut till slut och började den lite långa hemresan. Kring 2.5h - 3h med bil. Körde till...Hmm, kommer inte ihåg men någon håla i Florida, New York där jag väldigt lycklig till slut somnade kring 03:30 kanske.

Efter att ha haft en sen dag även igår så har jag idag varit väldigt trött...Så trött att jag inte knappt orkat göra någonting...Har skippat min fysträning idag och nu väntar snart bingen.
Gick upp imorse vid sju och trodde att jag skulle jobba men när M sedan kom upp så sa hon att det behövde jag inte (just det, har ju glömt att berätta att det är en helgdag här idag, memorial day. Dagen då man minns och hedrar alla soldater som krigar för USA:s frihet så det är ingen jobbedag).
M berättade att de inte brukar ha sina au pairer i tjänst såna här dagar för både hon och JJ är ju hemma. Inte direkt som i min familj i minneapolis. Där jobbade jag mer än vanligt dagar som dessa, oavsett om mor och far var hemma eller ej.
Somnade i soffan framför Yankees i eftermiddags och vaknade till liv lagom tills att det var dags att åka med och titta på barnens basebollmatch. Jag satt i den stekande solen (strax under 30 grader) och såg barnen vinna med 6-3 idag...Roligt och skönt med lite baseboll i solen. Åt middag på terassen nu ikväll och jag gör mig nu redo för sängen.

Så, eftersom att det blev ett långt inlägg idag så får jag väl bjuda på några av de få fotona jag har från konserten i lördags.

Var förresten trevligt att få träffa Alex och Simone också, var ju inte helt planerat...Så lördagen var väldigt bra, dagen var trevlig och kvällen magisk.
     

     

   

"Just because the payed a slightly lower price, doesn´t mean they don´t sound just as nice"