Böttes Resa

Herregud, vad är det för rykte som spridit sig till staterna.

Jordbävning i skåne!?

Det är ju ganska sjuka nyheter måste jag säga.
Jag trodde inte sånt hände på de breddgraderna, galet, galet, galet...
Imorse när jag kom upp så berättade jag för Susie och barnen:
"There was an earthquake in my hometown this morning" Susie svarade: "Ok, Sammy what´s the temperature?"
Härligt att få lite respons va :)

Å andra sidan kan man ju nästan förstå Susie, det enda man behöver bry sig om är ju faktiskt temperaturen. Det är nästan så kallt att man kan skita i om där varit en jordbävning i sin au pairs hemstad.

I söndags var det 39 grader fahrenheit, vilket är ca 4 grade plus i celsius. Igår morse var det minus 6 grader...Ja fahrenheit då alltså, igår kväll och imorse var det minus 9 grader fahrenheit. Motsvarar ungefär 23 grader minus i celsius.
Det är nästan lika galet som en jordbävning faktiskt, framför allt temperaturskillnaden mellan söndag kväll och måndag morgon är galen. Det skilde cirka 25 grader celsius, och det på bara några timmar. Sjukt.

Gårdagen handlade alltså mycket om kylan, givetvis höll vi oss inne förutom när vi var tvugna att skotta...
Efter att ha tagit mig igenom en annars normal dag så kom farmor på kvällen och skapade lite julstämmning. Hon hade tagit med sig pepparkakshus som vi byggde tillsammans med barnen och hon lagade underbar middag. Det kan ha varit min bästa måltid sen jag kom till USA. Givetvis inte bättre än mammas mat men ändå mycket god, till och med bättre än thanksgiving-maten, som för övrigt också tíllagades med farmors hjälp. Igår blev det iaf revbensspjäll, potatismos, brocolli och någon majsgrej som är sjukt god. Givetvis uppskattas sådan hemlagad mat mycket mer när jag annars bara äter frusen färdigmat. Det var kanske också därför som jag åt tre riktigt stora portioner, det i sin tur tillsammans med stor matkonsumtion under söndagens annars trista au pair möte som gjorde att jag för första gången i mitt liv vägde 60kg igår kväll. Har alltså gått upp ett kilo sen till sen i torsdags. Tror jag har gått upp två kilo sen jag kom till USA. Ah Ja, det är bara behövligt för en sån som mig, har kommit igång med träningen också och var och tränade igår igen. Kanske är det 1 kilo muskler jag har lagt på mig ;P

Vad kan jag annars säga, jo jag kan kanske förklara det här med familjeletandet en gång till...Det började ju med att jag fick två matchningar på en dag men sedan jag tackade nej till den senare familjen har ingenting hänt och det är mer än en vecka sedan. Det får ju mig att tveka lite på mitt utbud även om jag troligen har goda chanser att hitta en familj, frågan är då bara om jag hittar en familj jag trivs med och det kan jag ju aldrig veta.
Vad jag vet är att om jag den 15 januari bestämer mig för en familj som jag inte helt tror på och som jag sedan inte trivs i så kommer jag ångra att jag inte åkte hem innan jul. Skulle jag inte hitta någon trevlig familj alls efter jul och därmed tvingas åka hem kommer jag också ångra att jag inte åkte hem innan jul. Då undrar jag ju lite, varför bestämmer jag inte mig för att åka hem innan jul, om jag inte redan innan jul hittat en lämplig familj?
Grejen är ju då att om jag åker hem innan jul så kommer jag ångra att jag inte stannade till efter jul för att försöka hitta en ny familj. Det hela är alltså lite rörigt.

Såg att jag fått en anonym kommentar om att vi (svenska?) au pairer var en grupp bortskämda rikemansungar som trodde att livet här skulle vara en dans på rosor och insåg sedan att det inte var det och därför åkte vi hem.
Jag vet inte om kommentarer var skämtsam eller ej och bryr mig egentligen inte heller. Skulle dock vara roligt om personen gav sig till känna. Det enda jag vet är att kommentarer kommer från någon på min pappas jobb.

Jag kan också svara på kommentarer oavsett om den är skämtsam eller ej...
Givetvis finns där säkert en del au pairer som har trott att det hela ska vara något enkelt där man slipper jobba och kan spendera all tid till att upptäcka USA sedan inser att så inte är fallet. Det betvivlar jag inte, jag kan dock konstatera att man aldrig kan veta hur man kommer trivas i en familj. Trivs man inte måste man göra något åt det och då finns inga garantier för vad som händer. Det är inte heller meningen att man som au pair ska jobba åt familjen som städerska eller något annat. Oavsett om man det inte är särskilt många extra sysslor man måste göra så är det inte därför man vill spendera ett år i USA.  Man vill ta hand om barn och det är därför man är här, att städa, tvätta föräldrarnas kläder, skotta, eller göra massa annat som man faktiskt inte är tillåten att göra ingår ej i ens sysslor. I vissa fall handlar det nog inte om mängden sysslor utan snarare om principen och att man faktiskt kan känna sig lite utnyttjad. Känner man sig obekväm måste man göra något åt det och återigen finns inga garantier för vad som händer.

Att vi klagar på för många sysslor hör nödvändigtvis inte ihop med att vara en rikemansunge...