Annorlunda magkänsla
Hmm, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag vet inte riktigt hur jag känner nu...
Helgen har varit skön iaf, idag vaknade jag vid tolv, såg ett avsnitt Las Vegas, åt frukost och använde datorn. Sen bestämde jag mig för att duscha/bada i Susies badrum eftersom att mitt eget är en röra...Klockan var då runt 15 och jag hade au pair möte klockan 16. Jag hade räknat med att familjen inte skulle komma hem före mitt möte men så fort jag steg in i Susies badrum tänkte jag att det är bäst jag låser dörren för dem kommer när som helst. När jag var färdigduschad så hörde jag ungarna genom hela huset. Fick alltså lite pinsamt springa ner till mitt rum, förbi Susie och hennes bekant i bara handduk och dessutom förklara varför jag använt hennes badrum...
Känslan jag fick när jag hörde att dem var hemma igen var förresten obeskrivlig.
Därefter körde jag till mitt möte, lite försenad blev jag och fick äta när alla andra ätit upp, som tur var serverade Jean-ann sina goda brownies. Mötet var väl ungefär samma som senast, rätt drygt. Fast det var lite bättre idag när jag hade några fler att prata med än sist, tyskarna gillar dock att gruppera sig och prata tyska.
Jag hade en liten avsikt med mötet och jag dröjde därför kvar till de allra flesta lämnat. Sen tog jag "mod" till mig och berättade för min LCC Jean-Ann hur jag kände. Hon är verkligen en underbar LCC, hennes man Dennis, som förresten har norskt blod är också underbar. De två frågade varför jag kände så och jag berättade hela historien om att det mest var det sociala som inte stämde men att det inte stod helt rätt till i familjen. Hon visste precis vad jag pratade om och det var otroligt skönt, vi pratade igenom lite saker under närmre en timme. Hon visste hur Susie fungerade och frågade om saker redan innan jag hann ta upp dem. Hon förstod också ganska snabbt att detta inte skulle fungera för mig och nästa steg för våran/min del blir att meddela Susie om mitt beslut. Hon och Dennis förstod att jag behövde börja om på nytt och söka familj på nytt. Vi ska först invänta lite om situationen dock, imorgon ska hon ta reda på om där är många familjer som söker au pair just nu...
Jag sa att jag haft tid att fundera nu i helgen och att jag troligen ville flytta, hon och dennis sa då att de förstod det, de kunde se på mig att jag inte var lycklig och att vi behövde göra något snabbt och drastiskt för att förändra detta och det blir till 99% att söka ny familj. VI kommer troligen ha ett möte senare i veckan där jag och susie får signera lite papper och sen börjar allt om igen.
De var verkligen förstående och det var otroligt skönt att hon visste vad som pågick. Hon visste hur Susie fungerade och hon hade hört från andra au pairer hur det gick till hos familjen Rogers. Det var också rätt roligt att en annan au pair kille som var på mötet blev helt chockad när han fick reda på att jag var au pair i denna familjen, han tyckte inte att dem borde få ha au pairer. För att summera det hela så kommer det troligen ske en ny matchning för mig inom det närmaste. Det är det jag behöver göra, jag har kommit underfund med det under helgen, det kommer inte bli bättre här utan jag behöver börja om. Så länge jag inte jobbar är familjen trevlig och jag känner mig hemma, de hittar på mycket, t.ex. besöker de ofta vänner för middag och sådant är roligt. Men när jag jobbar fungerar det inte alls med Susie och ännu viktigare är att mitt sociala liv inte fungerar. Jag gillar verkligen killarna/barnen och det kommer kännas jobbigt att lämna dem för dem är väldigt gulliga och roliga, men jag måste ge upp lite för att få det bättre.
Efter ett långt snack med Jean-ann och dennis, då jag också fick träffa deras underbara barnbarn så lämnade jag deras hus och körde hem igen. Den lilla 3-åriga flickan var verkligen en jätterar tjej. Hon var tre år men pratade jättebra engelska och använde väl utvecklade meningar med vissa komplicerade ord, hon kunde dessutom en del spanska och var väldig väluppfostrat, social och glad.
När jag kom hem igen var det huset fullt igen, alla tre barnen var fortfarande uppe och sprang, trots att klockan var halv nio. Dessutom var Susie syster och hennes barn på besök. Han var 18 så det var trevligt att prata med någon i egen ålder som hade lite mindre kunskaper om Sverige samt gillade musik. Han hade faktiskt hört talas om the sounds. The rogers boys ville då "visa upp" mig och ville att jag skulle hoppa över fåtöljen, de tycker att det är skitcoolt, de ville också visa hur snabbt jag kunde springa och jag fick knappt gå på toa. Susies syster var en lite underlig människa. Rätt trevlig tyckte jag men lite underlig, efter att ha pratat med dem en timme så älskade hon typ mig och frågade om inte jag kunde komma och hälsa på dem i Wisconsin utan familjen någon gång, hon ville också ha min e-mail och skämdes för att hon "looked like crap" och jag var så "hot" när det var fotodags. Hon tyckte också att det var synd att jag inte bodde närmre dem för jag skulle kunna bli bästa vän med hennes son, han som var på besök då. Ah ja, det var roligt att bara prata eller lyssna ett tag iaf.
Nu är jag tillbaks på mitt rum, tillbaks till det gamla vanliga, fritiden är över och imorgon är det jobb igen. Jag funderar på om jag ska ringa mina föräldrar om ett litet slag, klockan är trots allt runt 06:00 där då. Jag har en del att berätta om och det hade varit skönt att prata med dem..
När jag körde i bilen på väg hem från au pair mötet insåg jag att jag precis tagit beslut om att flytta härifrån. Jag menar, jag visste ju det innan men nu var det verkligen gjort och det skulle nu bli verklighet. Jag började givetvis då tänka på vad jag kommer sakna:
Mall of america, GIVETVIS!
Pojkarna, de är verkligen roliga och har precis börjat att verkligen gilla mig
Jag tror jag kommer sakna Justin, jag hinner nog knappt träffa honom igen men det kändes skönt att ha en äldre vän. Då kunde jag få total avkoppling från hela au pair grejen, och ibland är det mycket skönt att prata med en vuxen om lite mer vuxna saker.
Café Latte
Jean-Ann och Denis kommer jag definitivt sakna, de är nog "one of a kind" LCC:s och bryr sig så himla mycket om sina au pairer.
Jag har ju redan vuxit in lite grann i minnesota och the twin cities och det kommer ju ändå vara lite konstigt att lämna här. Jag har börjat fastna lite för "mina lag", de sportlag minnesota har då känns som mina lag. Jag har hunnit orientera mig en del och hittar på egen hand nu. Jag har kommit in i vardagen och rutinerna här..
Allt sånt här kommer ju börja om igen men det är ju för mitt eget bästa och troligen kommer jag hitta likvärdiga alternativ till allt det jag lämnar här på mitt nya ställe. Skulle ju vara en dröm att hamna kring NY.
Jean-ann bad mig vänta med att berätta för Susie ett litet tag så hon vet fortfarande inget. Det kändes därför lite konstigt när framtiden diskuterades under kvällens samtal med hennes syster. Jag fick ju spela med som att jag skulle stanna här och det kändes konstigt. Jag mår också lite dåligt för familjens skull, barnen och Susie verkar trivas med mig och de har det väldigt tufft utan Mark, det blir ju inte bättre av att jag lämnar. Vad jag förstår är dock att jag måste göra vad som är bäst för mig och därför försöker jag slå undan dessa tankar. Funderar också på att stanna här till Mark kommer hem i december så att det blir lite lättare för dem, men det beror ju på hur snabbt jag hittar en ny familj och hur snabbt den nya familjen vill ha mig. Jag vill ju trots allt se oasis och bara en vecka efter oasis spelning kommer Mark hem, så jag har en anledning till att göra det lättare för familjen ju ;P
Jean-Ann var också säker på att jag skulle hitta en ny familj eftersom att jag var en rar pojk, pratade perfekt engelska och var svensk, svenskarna var tydligen populära här. Hon skulle definitivt rekommendera mig och även förklara för familjen hur det låg till om Susie blev helt skev och skulle prata skit om mig inför den nya familjen nu. Hon vet hur det ligger till som sagt och jag fick också förklarat att Susie var nöjd med mig i nuläget.
Gud det är ju tur att jag sparar lite pengar just nu, det slog mig också att det nu kommer krävas en flygbiljett till min nästa ort samt att återigen betala övervikt...Inte roligt
Förlåt för att det återigen blev ett långt inlägg men jag hade ju faktiskt återigen något intressant att berätta.
Ha det bra så får ni reda på mer om hur det hela utvecklar sig senare i veckan....
Förresten, jag ska också ta mig tid att svara på kommentarer eftersom att där var så många idag...
Syrran det var en mycket skön kväll. Jag kan trösta dig med att vädret inte är mycket bättre här, halvsnöar och är kallt och jävligt varje dag. Angånde glassen garanterar jag dig att jag tänker försöka hitta en sådan här med. Vi har allt här borta sis.
Pappa Jag kan verkligen tänka mig att BoIS och Coldplay i en jämförelse är ungefär lika stora, så det var nog ungefär samma upplevelse även om du tycker att min upplevelse var lite mesig
Det lät ju inte som någon vidare trevlig grupp för Wormo men vad jag hört så gjorde dem mycket bra ifrån sig i en annan inomhusturnering nyligen där de stod upp bra mot division 3 och 4 lag samt även slog något sådant lag. Håller dock också Besa som favorit.
Fanny, här är allt bra, hoppas att allt är bra med dig också även om jag inte riktigt vet vem du är men det gör ingenting du kan låta mig vinna din tävling ändå...
Malin Det var FANTASTISKT så du bör vara avundsjuk men jag har ju iaf delat med mig av upplevelsen. HIttade förresten massa nya fjärilar i min ficka idag.
Mamma Får väl se om det är lönt att ta fler bilder härifrån, men det var en skön helg iaf
Lina, jag tackar först för din hårkommentar, igår var en mycket bra hårdag trots att jag ännu inte klippt mig.
Till nästa del: All heder åt Håkan men är du lite sjuk i huvudet? Du kan inte jämföra Håkan och Coldplay!!??
"Just be patience, don´t worry"
Helgen har varit skön iaf, idag vaknade jag vid tolv, såg ett avsnitt Las Vegas, åt frukost och använde datorn. Sen bestämde jag mig för att duscha/bada i Susies badrum eftersom att mitt eget är en röra...Klockan var då runt 15 och jag hade au pair möte klockan 16. Jag hade räknat med att familjen inte skulle komma hem före mitt möte men så fort jag steg in i Susies badrum tänkte jag att det är bäst jag låser dörren för dem kommer när som helst. När jag var färdigduschad så hörde jag ungarna genom hela huset. Fick alltså lite pinsamt springa ner till mitt rum, förbi Susie och hennes bekant i bara handduk och dessutom förklara varför jag använt hennes badrum...
Känslan jag fick när jag hörde att dem var hemma igen var förresten obeskrivlig.
Därefter körde jag till mitt möte, lite försenad blev jag och fick äta när alla andra ätit upp, som tur var serverade Jean-ann sina goda brownies. Mötet var väl ungefär samma som senast, rätt drygt. Fast det var lite bättre idag när jag hade några fler att prata med än sist, tyskarna gillar dock att gruppera sig och prata tyska.
Jag hade en liten avsikt med mötet och jag dröjde därför kvar till de allra flesta lämnat. Sen tog jag "mod" till mig och berättade för min LCC Jean-Ann hur jag kände. Hon är verkligen en underbar LCC, hennes man Dennis, som förresten har norskt blod är också underbar. De två frågade varför jag kände så och jag berättade hela historien om att det mest var det sociala som inte stämde men att det inte stod helt rätt till i familjen. Hon visste precis vad jag pratade om och det var otroligt skönt, vi pratade igenom lite saker under närmre en timme. Hon visste hur Susie fungerade och frågade om saker redan innan jag hann ta upp dem. Hon förstod också ganska snabbt att detta inte skulle fungera för mig och nästa steg för våran/min del blir att meddela Susie om mitt beslut. Hon och Dennis förstod att jag behövde börja om på nytt och söka familj på nytt. Vi ska först invänta lite om situationen dock, imorgon ska hon ta reda på om där är många familjer som söker au pair just nu...
Jag sa att jag haft tid att fundera nu i helgen och att jag troligen ville flytta, hon och dennis sa då att de förstod det, de kunde se på mig att jag inte var lycklig och att vi behövde göra något snabbt och drastiskt för att förändra detta och det blir till 99% att söka ny familj. VI kommer troligen ha ett möte senare i veckan där jag och susie får signera lite papper och sen börjar allt om igen.
De var verkligen förstående och det var otroligt skönt att hon visste vad som pågick. Hon visste hur Susie fungerade och hon hade hört från andra au pairer hur det gick till hos familjen Rogers. Det var också rätt roligt att en annan au pair kille som var på mötet blev helt chockad när han fick reda på att jag var au pair i denna familjen, han tyckte inte att dem borde få ha au pairer. För att summera det hela så kommer det troligen ske en ny matchning för mig inom det närmaste. Det är det jag behöver göra, jag har kommit underfund med det under helgen, det kommer inte bli bättre här utan jag behöver börja om. Så länge jag inte jobbar är familjen trevlig och jag känner mig hemma, de hittar på mycket, t.ex. besöker de ofta vänner för middag och sådant är roligt. Men när jag jobbar fungerar det inte alls med Susie och ännu viktigare är att mitt sociala liv inte fungerar. Jag gillar verkligen killarna/barnen och det kommer kännas jobbigt att lämna dem för dem är väldigt gulliga och roliga, men jag måste ge upp lite för att få det bättre.
Efter ett långt snack med Jean-ann och dennis, då jag också fick träffa deras underbara barnbarn så lämnade jag deras hus och körde hem igen. Den lilla 3-åriga flickan var verkligen en jätterar tjej. Hon var tre år men pratade jättebra engelska och använde väl utvecklade meningar med vissa komplicerade ord, hon kunde dessutom en del spanska och var väldig väluppfostrat, social och glad.
När jag kom hem igen var det huset fullt igen, alla tre barnen var fortfarande uppe och sprang, trots att klockan var halv nio. Dessutom var Susie syster och hennes barn på besök. Han var 18 så det var trevligt att prata med någon i egen ålder som hade lite mindre kunskaper om Sverige samt gillade musik. Han hade faktiskt hört talas om the sounds. The rogers boys ville då "visa upp" mig och ville att jag skulle hoppa över fåtöljen, de tycker att det är skitcoolt, de ville också visa hur snabbt jag kunde springa och jag fick knappt gå på toa. Susies syster var en lite underlig människa. Rätt trevlig tyckte jag men lite underlig, efter att ha pratat med dem en timme så älskade hon typ mig och frågade om inte jag kunde komma och hälsa på dem i Wisconsin utan familjen någon gång, hon ville också ha min e-mail och skämdes för att hon "looked like crap" och jag var så "hot" när det var fotodags. Hon tyckte också att det var synd att jag inte bodde närmre dem för jag skulle kunna bli bästa vän med hennes son, han som var på besök då. Ah ja, det var roligt att bara prata eller lyssna ett tag iaf.
Nu är jag tillbaks på mitt rum, tillbaks till det gamla vanliga, fritiden är över och imorgon är det jobb igen. Jag funderar på om jag ska ringa mina föräldrar om ett litet slag, klockan är trots allt runt 06:00 där då. Jag har en del att berätta om och det hade varit skönt att prata med dem..
När jag körde i bilen på väg hem från au pair mötet insåg jag att jag precis tagit beslut om att flytta härifrån. Jag menar, jag visste ju det innan men nu var det verkligen gjort och det skulle nu bli verklighet. Jag började givetvis då tänka på vad jag kommer sakna:
Mall of america, GIVETVIS!
Pojkarna, de är verkligen roliga och har precis börjat att verkligen gilla mig
Jag tror jag kommer sakna Justin, jag hinner nog knappt träffa honom igen men det kändes skönt att ha en äldre vän. Då kunde jag få total avkoppling från hela au pair grejen, och ibland är det mycket skönt att prata med en vuxen om lite mer vuxna saker.
Café Latte
Jean-Ann och Denis kommer jag definitivt sakna, de är nog "one of a kind" LCC:s och bryr sig så himla mycket om sina au pairer.
Jag har ju redan vuxit in lite grann i minnesota och the twin cities och det kommer ju ändå vara lite konstigt att lämna här. Jag har börjat fastna lite för "mina lag", de sportlag minnesota har då känns som mina lag. Jag har hunnit orientera mig en del och hittar på egen hand nu. Jag har kommit in i vardagen och rutinerna här..
Allt sånt här kommer ju börja om igen men det är ju för mitt eget bästa och troligen kommer jag hitta likvärdiga alternativ till allt det jag lämnar här på mitt nya ställe. Skulle ju vara en dröm att hamna kring NY.
Jean-ann bad mig vänta med att berätta för Susie ett litet tag så hon vet fortfarande inget. Det kändes därför lite konstigt när framtiden diskuterades under kvällens samtal med hennes syster. Jag fick ju spela med som att jag skulle stanna här och det kändes konstigt. Jag mår också lite dåligt för familjens skull, barnen och Susie verkar trivas med mig och de har det väldigt tufft utan Mark, det blir ju inte bättre av att jag lämnar. Vad jag förstår är dock att jag måste göra vad som är bäst för mig och därför försöker jag slå undan dessa tankar. Funderar också på att stanna här till Mark kommer hem i december så att det blir lite lättare för dem, men det beror ju på hur snabbt jag hittar en ny familj och hur snabbt den nya familjen vill ha mig. Jag vill ju trots allt se oasis och bara en vecka efter oasis spelning kommer Mark hem, så jag har en anledning till att göra det lättare för familjen ju ;P
Jean-Ann var också säker på att jag skulle hitta en ny familj eftersom att jag var en rar pojk, pratade perfekt engelska och var svensk, svenskarna var tydligen populära här. Hon skulle definitivt rekommendera mig och även förklara för familjen hur det låg till om Susie blev helt skev och skulle prata skit om mig inför den nya familjen nu. Hon vet hur det ligger till som sagt och jag fick också förklarat att Susie var nöjd med mig i nuläget.
Gud det är ju tur att jag sparar lite pengar just nu, det slog mig också att det nu kommer krävas en flygbiljett till min nästa ort samt att återigen betala övervikt...Inte roligt
Förlåt för att det återigen blev ett långt inlägg men jag hade ju faktiskt återigen något intressant att berätta.
Ha det bra så får ni reda på mer om hur det hela utvecklar sig senare i veckan....
Förresten, jag ska också ta mig tid att svara på kommentarer eftersom att där var så många idag...
Syrran det var en mycket skön kväll. Jag kan trösta dig med att vädret inte är mycket bättre här, halvsnöar och är kallt och jävligt varje dag. Angånde glassen garanterar jag dig att jag tänker försöka hitta en sådan här med. Vi har allt här borta sis.
Pappa Jag kan verkligen tänka mig att BoIS och Coldplay i en jämförelse är ungefär lika stora, så det var nog ungefär samma upplevelse även om du tycker att min upplevelse var lite mesig
Det lät ju inte som någon vidare trevlig grupp för Wormo men vad jag hört så gjorde dem mycket bra ifrån sig i en annan inomhusturnering nyligen där de stod upp bra mot division 3 och 4 lag samt även slog något sådant lag. Håller dock också Besa som favorit.
Fanny, här är allt bra, hoppas att allt är bra med dig också även om jag inte riktigt vet vem du är men det gör ingenting du kan låta mig vinna din tävling ändå...
Malin Det var FANTASTISKT så du bör vara avundsjuk men jag har ju iaf delat med mig av upplevelsen. HIttade förresten massa nya fjärilar i min ficka idag.
Mamma Får väl se om det är lönt att ta fler bilder härifrån, men det var en skön helg iaf
Lina, jag tackar först för din hårkommentar, igår var en mycket bra hårdag trots att jag ännu inte klippt mig.
Till nästa del: All heder åt Håkan men är du lite sjuk i huvudet? Du kan inte jämföra Håkan och Coldplay!!??
"Just be patience, don´t worry"
Kommentarer
Postat av: Sis
Nu har du trots allt varit iväg ett tag, så jag tror att du nu bör vara ganska klar över hurvida du kommer att trivas där eller inte. Alltså tycker jag att du gör helt rätt som söker dig en ny familj. En sak som du inte behöver sakna är Latten, jag slår vad om att det finns minst lika goda lattes (?) där du nu hamnar :) & jag tror inte heller att du kommer att ha några problem med att hitta dig ett nytt MALL :)
Nu ligger du & sover & själv ska jag snart ta mig till jobb.. fy vad segt!
Ha en fin dag Böttis!
Postat av: Mamma
Du gör nog helt rätt med att söka en ny familj måste vara skönt att få stöd från din LCC. Så nu får vi hoppas att du hittar både rätt ställe och familj.
Kram Mamma
Postat av: Pappa
jag tycker att du gör alldeles rätt som nu verkställer ett beslut som du eg. tagit för länge sedan. Hoppas att allt löser sig till det bästa. Skönt att LCC:n är förstående. Synd om pojkarna men det kanske löser sig om 'guben' kommer hem. Det är i vart fall inte du som kan lösa det problemet på sikt. När det gäller shopping av alla di sorter så tror jag nog att du löser det lilla problemet alldeles utmärkt.
Postat av: Lina
Kan jag visst :-) Inte första gången. Theresa frågade mej vad jag valt mellan H&Coldplay och det är inte svårt. Jag e knäpp! Tycker att det e skönt att du ska byta familj, man andas ut lite..
Postat av: Malin
Haha! Lina då håller med björn går ju inte att jämföra! Bra att ditt beslut känns rätt Björne! :)
Trackback
