What to say?

Jag vet verkligen inte vad jag säga om kvällen, jag vet inte riktigt vad jag tänker. Jag kanske vet lite åt vilket håll det lutar men egentligen vet jag ingenting, eller det gör jag nog ändå.

Jag dök upp på partyt hos jean ann som någon av de första. Med tiden droppade fler och fler in.
I början var det fruktansvärt stelt. Eller det var det kanske hela tiden, som sagt jag vet inte riktigt.
Det står klart iaf att ca 10 av de ca 15 som var på mötet var tyskar som pratade tyska i princip hela mötet. I början var vi bara två killar och då resten tjejer eftersom att det inte finns så många andra kön att välja på. Efter ett tag droppade dock ytterligare en kille in.

Mötet uppfattade jag som ganska stelt och det kanske inte var särskilt bra när detta skulle vara något av dem mer uppskattade au pair mötena under året. Jag kan verkligen inte säga att jag fick någon kontakt med någon, de hade typ sina grupper eller vad man ska säga och ingen bjöd till särskilt mycket. Dessutom var det ju mycket tyska som pratades undr mötet. Men till "deras försvar" kan man väl också säga att det var första mötet med mig och att allting är stelt i början. Men det var inte bara den vägen det var stelt. Jag uppfattade det som att det var rätt stelt mellan alla andra också. Man pratade lite med varandra som om man inte kände varann. Mötet gjorde väl inte mig jätteoptimistik under framtiden. Det här snart berömda citatet jag hört från en annan au pair om att man måste gilla alla för att inte bli helt isolerad verkade stämma perfekt.
Jag pratade egentligen bara med en under mötet. En tysk kille vid namn Renee, han ska dessutom flytta till en ny familj i NY på söndag.
God mat och goda brownies serverades iaf och mötet avslutades också ganska bra när Renee och hans tyska kamrat Alice beslutade att de skulle gå på bio. Jag blev inbjuden och tackade ja. De lyckades även locka med sig en del andra, kanske 5 andra som också ville gå på bio.

Problemet var bara att den här Alice skulle leda oss till bion eftersom att jag och någon annan inte riktigt visste var den låg. Problemet innan det var att välja biograf eftersom att där låg säkerligen minst 5 st inom rimligt avstånd.
Tyvärr ville ingen lyssna på mig...Jag föreslog att vi skulle välja biografen på mall of america eftersom att det var max 5min iväg och eftersom att troligen alla visste var mall of america låg.

Men nej istället skulle Alice lura iväg oss på minst en kvarts körning. Jag blev bil nummer två i ledet, som sagt så hade jag ingen aning om vart alice skulle ta oss. Efter kanske 200m körning kommer vi till ett stoppljus som visar gult, Alice kör, jag måste ju stanna eftersom det blir rött. Mycket smart drag av Alice måste jag säga. Inte fan hade väl jag en aning om var vi skulle, varför inte bara stanna och vänta in alla vid det gula ljuset? Jag kunde ju inte göra så mycket mer än att köra när det blev grönt och hoppas på det bästa. Jag tyckte hon sa något om motorväg 77, syd, innan vi körde så jag provade det.  Efter att ha kört ett litet tag på motorvägen så kör Alice om mig och det var ju himla bra det iaf. Tyvärr börjar jag ganska snart misstänka att jag tappat bort bilarna bakom mig. Jag märker när vi kommer fram till biografen lite senare att jag hade rätt. Där stod jag och Alice helt allena med de andra någon helt annanstans. Några nummer till dem hade vi inte heller. Alice hade förresten numret till Renee men ingen annan. Han hade gjort som jag tänkt och kört till mall of america så hon fick guida honom till stället jag vi var på. Det hela slutade alltså med att det var jag, Renee och Alice som kom till samma biograf istället för att alla ursprungliga åtta gjorde det. Vi var nog också 20 minuter sena till filmen. Vi köpte biljetter och de andra sprang iväg och satte sig medan jag köpte popcorn och läsk, ingen bio utan popcorn. Jag älskar amerika, de måste alltid göra allting så överdrivet med alla pompa och ståt. Detta var bara något jag kände när jag besökte biografen och har egentligen inte mer innebörd än vad just ovan nämnda mening säger. När jag köpt mina popcorn hittade jag också en lite "smakstation" där man kunde välja att smaksätta sina popcorn, amn kunde troligen välja bland ca 10 smaker. Jag valde nacho cheddar vilket var ett bra val.

Sen dök nästa problem upp. När jag hittade till salongen där vår film visades så tittade jag på biljetten för att se vilka platser vi hade...Jo det kunde jag ju hitta där. Där stod fan ingenting om var man satt. Det betydde också att jag skulle behöva stå och leta efter mina kamrater. Filmen hade redan börjat dessutom. Det löste sig rätt snabbt iaf, mina kamrater såg vad jag höll på med och kallade lite diskret på mig. Man kanske inte har numrerade platser på biograferna här?
Ah ja filmen var mycket underhållande iaf. Sex drive var namnet på filmen, jag får nog tillägga att det troligen är en film som riktar sig mer åt ungdomar. Det var trevligt att ha något att göra iaf och en bio är ju nästan aldrig fel. Det var ju lite synd för min del att vi blev av med de andra fem. Nu fick jag bara chansen att bekanta mig mer med två stycken varav en sticker på söndag. Man hinner ju i och för sig inte bekanta sig särskilt mycket under en bio heller. Jag får väl ge stället lite tid, tänker inte ge det för mycket tid men jag får ju iaf försöka träffa några au pairer här igen och se hur jag känner. Vad jag kände idag så är det inga människor jag kommer bli sådär överlycklig över att få träffa.

Något som är lite mer positivt iaf är att jag ska boka coldplay biljetter i början av denna veckan.

Nu ska jag bli klar för bädden så att jag är hyfsat pigg imorgon och kan utnyttja dagen eftersom att det enbart är måndagar och fredagar jag kan utnyttja ganska bra.

När jag läser eller hör om andra au pairers liv här i staterna kan jag inte låta bli att tänka att de har det så jävla mycket bättre än vad jag har. Det är väl helt enkelt en chansning att våga ta steget att bli en au pair, min har visat sig att inte vara så lyckad som andras. Nej jag hittar inte bara på om detta oavsett vad alla andra säger. De andra har reda gjort mer än vad jag misstänker att jag kommer göra under hela mitt år. Det verkar inte som att de har ansträngt sig för mycket för att få det så bra heller.

Det är för övrigt as-kallt här om man nu får lov att säga så. Vet inte hur många eller få grader det var nu på kvällen men skönt var det inte iaf. Inte helt uppmuntrande att det sen kan bli 30-40 grader kallare än vad det var idag.

Hör väl av mig igen imorgon

"Just be patient, don´t worry"

Kommentarer
Postat av: Sis.

Jag förstår att du inte har det lätt Björn, det vet du. Som sagt, valet är helt & hållet ditt. Vi kan inte sitta här hemma & döma dig.

Roligt att du fick gå & se på bio iaf.

Hoppas att allt löser sig för dig snart.



Kram

2008-10-27 @ 17:43:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0