Verkligheten hinner ikapp

Jaha, så var då ännu en dag med sjukt barn avklarad.

J var hemma från skolan idag också med sin besvärliga hosta och det blev ännu en lång dag för mig idag.

Efter en lite orolig mamma så fick vi blixtköra till doktorn idag också då hon ville ha ännu en titt på honom idag efter gårdagens läkarbesök. Ny doktor idag, innenbar ny medicin som vi fick hämta på apoteket.

Hämtade P som kom hem och gjorde sig redo för fotboll sen blev han upphämtad av en vän som körde honom till och från fotbollen. Under tiden tittade jag och J på United i champions league.

Tvättat två maskiner tvätt, behövde lite ren tvätt nu innan min lilla resa.

JJ stack förresten till Los Angeles imorse och kommer hem fredag natt så honom ser jag inte på ett par veckor nu.

Två arbetsdagar kvar nu, känns helt sjukt. Medan J tittade på tv hela dagen så har jag rensat mitt rum och packat inför Kalifornien. Tömde alla mina lådor och slängde en massa skit och när resväskan var packad så kröp verkligheten ifatt mig. Kanske behövde jag se mina tomma lådor för att inse att mitt år här i princip är över. Känns galet, väldigt blandade känslor, känns fortfarande overkligt, trots dagens insikt.

Har förresten börjat fundera på min packning. Undrar helt ärligt om jag klarar mig under 46kg och ett proppat handbaggage när jag flyger hem. Jag borde göra det men efter att jag såg att packningen inför Kalifornien resan vägde 15kg + att jag hade proppat handbagage men resväskan var där inte så mycket i. Fast när jag tänker efter så borde jag ändå klara mig under de dryga 60kg jag kan ha med handbaggage.

Efter maten ikväll så körde jag en runda, klurade ut lite problem jag behövde lösa. Köpte en ficklampa, tittade på joggingskor (kan behövas i kali med mycket gång), löste ps3 problem, postade brev, tog ut pengar etc. Nu saknas en klippning, möjligtvis joggingskor och insektsspray sedan är vi redo...

Kommentarer
Postat av: pappa

Nu först börjar det stå klart för mig också att du är på väg hem. Inte utan att man saknar sin lille parvel. Minnet av när du ensam och mycket liten vandrade iväg uppför trappan på Kastrup sitter mycket djupt i mig. Det knöt sig i magen och jag blir fortfarande tårögd när jag ser det framför mig.

Det är en helt annan kille som kommer hem om knappt en månad. Har en lösning på klädproblemet, eftersom du inte är så stor så kan du väl ta på dig ett tiotal kilo extrakläder.

2009-10-01 @ 15:57:49
Postat av: Lotta

Kan förstå att det är med blandade känslor du ni står inför dessa dina sista veckor på ditt äventyr.

Hur som helst så är jag iaf glad över att min lilla snorbror snart är hemma igen.

Men, se nu till att njuta allt vad du kan dina sista veckor!

2009-10-01 @ 19:40:25
URL: http://whenyoutrytocatchastar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0